Efter 4 veckors väntan fick vi hem Wilmas lilla urna ,en mycket omtumlande känsla att hämta hem henne . Alla känslor kom tillbaka lika häftiga som för fyra veckor sedan om inte värre . Men nu försöker vi tänka på allt det positiva hon gav oss och det lindra smärtan en aning , även om vissa dagar är svåra. Tidigare har kremering varit ett alternativ som jag absolut inte ens ville tänka på , så för 8 år sedan begravde vi vår älskade Ronja på djurgravgården. Men nu tyckte vi båda att kremeringen var det ända rätt så kan man ändra sig . Men kvarstod problemet var ska vi placera henne , alternativen var flera men nu blev det i vårt vitrinskåp i hallen nu får hon vila där o vara med oss då vi vandrar på i lägenheten. Med sig har hon sin älskade leksak rödisen , ett foto av både Ronja och Wilma pryder även skåpet . Livet måste ju gå vidare och sakta men säkert går livet tillbaka till vardagen. Vi är innerligt glada och lyckliga över att dock ha två raska hundar i huset som behöver oss och ger oss sin kärlek.
Ååh, så fin plats du har ordnat, där minnena nu finns samlade. Rödisen också, Wilmas älskade leksak. Förstår att det var och är jobbigt. Kram <3
SvaraRaderaTack Åsa kram
SvaraRadera